Upplevelser i Täby

Idag skulle vi hälsa på våra primärvårdsstationer. Detta innebär vissa speciella omständig- och betänkligheter, bland annat involverande transport med landstingsfinansierade medel och orientering i en för oss helt okänd förort under namnet Täby [te:by].

Det hela inleddes med den enligt förra inlägget sedvanliga frågeställningen: ”När börjar vi?”. Schemat kontrollerades, och ja, mycket riktigt så var det 14.30. En mindre promenad begicks emot Mörby station på Kilanders initiativ, under vilken det gavs god möjlighet att på vänster sida observera Mörbybadet för dem som var intresserade. Framme vid Mörby station uppstod ett akut konfusionstillstånd gällande vilket tåg vi skulle ta, men efter ett par mindre incidenter kom så äntligen tåget som skulle ta oss till det beryktade Täby Centrum.

En snabb överblick av området gjordes och det konstaterades bland annat att det till stor del påminde om Östberlin 1978. Täbygallerian var fin! Så fin att dess ålder bedömdes till 1985-1990, efter det att ett patognomont statusfynd hade gjorts gällande relingen på en trappa. Den var i finpolerad mässing med lite glas och andra skinande detaljer, mycket påminnande om Tallink-färjan till Riga. Kilander bekräftade Krantz-Svenssons och Törnebohms teori och självförtroendet växte.

I Täby ligger alla sjukhus och vårdcentraler i en klump av oklar anledning. Centrumdoktorn lokaliserades till bibliotekshuset och det bjöds på fika, vilket ju alltid är uppskattat hos stackars kandidater! Efter en varken artig eller vördnadsfull fråga lyckades jag norpa den sista fikabiten. Glada i hågen efter besöket begav vi oss åter till Roslagsbanan och satte oss på tåget mot stan, diskuterandes Amilies stundande inköp av SL-kort.

För övrigt har jag en viktig bekännelse att göra. Jag har inte köpt någon mjölk denna vecka, ej heller fyllt på kaffeautomaten. Hoppas ni kan förbise detta förödande och sanningsenligen ”oplanerade” misstag och fortsätta tycka om mig för den jag är!

/Robin